Yttrande ang. Thor 3 och 4

Föreningen har lämnat in ett yttrande (sista svarsdag 8 mars, 2016) gällande detaljplanen för fastigheterna Thor 3 och 4 i centrala Umeå:

Bakgrund Föreningen för Byggnadskultur i Umeå har 2008 och 2009 lämnat synpunkter vad gäller tidigare förslag till detaljplan för dessa fastigheter och det är med stor tillfredställelse vi nu ser ett detaljplaneförslag med färre våningar. Ändock ser vi problem med det aktuella detaljplaneförslaget vilket vi redogör för nedan.

Riksintresse Föreningen för byggnadskultur i Umeå anser att detaljplanen får negativa konsekvenser för riksintresset för kulturmiljövård enligt miljöbalken 3 kap 6 § inom vilket kv. Thor ingår precis som närliggande kvarter. I Länsstyrelsen Västerbottens beskrivning av riksintresset redogörs för centrums karaktär i form av ”enkla men medvetet utformade hus blandade med förnämlig panelarkitektur samt offentliga byggnader av sten i tre våningar.” Dessutom pekas Storgatan ut som historisk kommunikationsled och paradgata.

Stadsbilden I omedelbar närhet finns två byggnader som är av historiskt intresse, Gamla Riksbanken och telegrafen från 1900 ritat av dåvarande stadsarkitekten F. O. Lindström som är klassat som byggnadsminne samt Gamla Apoteket (Storgatan 50) i nyrenässansstil från 1890 av samme arkitekt. Båda dessa byggnader illustrerar paradgatans arkitektur i form av variation av arkitektoniska uttryck i såväl helhet som detalj, materialval och ornament. Detta är ju för övrigt också gällande för flera byggnader i närheten; Handelsbanken och Rådhuset som ju båda är byggnads-minnen men också kvarteret Ran med sin förnämliga träarkitektur från 1920-talet, som idag innehåller Clarion Collection Hotel Uman samt privatbostäder. Detta sammantaget så är det av yttersta vikt att en ny byggnad i den ovan beskrivna av brokighet sammanhållna stadsbilden kan bidra med ett arkitektoniskt uttryck med hög estetisk kvalité och känsla till den paradgata som Storgatan är i centrala Umeå.

Byggnaden När det gäller det utställda detaljplaneförslaget konstaterar vi att den i nuläget slutna fasaden öppnas upp både i bottenplan med affärslokaler och genom fönster-sättningen. Vi ifrågasätter däremot skarpt den ensartade fasadutformningen som rimmar illa med den i riksintressebeskrivningen påtalade karaktären av en paradgata. Det är ett långt fasadparti och likheterna med de mörka tegelfasaderna från sent 1960-tal som till exempel omger delar av Renmarkstorget är påtaglig. Dessa tjänar också som ett exempel på ett brott mot den ljusare och variationsrika färgsättning som präglat Umeås bebyggelse. Vi anser också att de från fasaden indragna övre planen bryter mot den gängse hushöjden längs detta parti av Storgatan.