BYGGNADER i UMEÅ
1930-1940-talen
Under 1930-talet rådde kristid och arbetslöshet i stora delar av landet. En utredning från 1933 talade för ett större statligt engagemang och politiken samlade sig till en bostadssocial satsning på billiga och bra bostäder åt alla. I Umeå blev Haga-Sandbacka stadens viktigaste utbyggnadsområde. Snart introduceras modernismen, en internationell stiltrend som i Sverige brukar gå under benämningen funktionalism eller “funkis”.
Umedalens sjukhus, ett av tidens största byggprojekt.
Foto: Västerbottens museum.
Umedalens sjukhus, flygfoto från väster. Foto: Västerbottens museum.
Nedan: Samlingssalen med takmålningar. Foto: Umeå universitetsbibliotek/Gösta Erikssons arkiv.
Umedalens sjukhus
Umedalens sjukhus uppfördes 1934 efter ritningar av Carl Westman. Sjukhuset byggdes enligt det så kallade paviljongsystemet som varit gällande inom sjukhusarkitekturen sedan slutet av 1800-talet. Under 1920-talet hade dock en ny typ av sjukhus vuxit fram, byggda efter blocksystemet. Det innebar att alla sjukhuslokaler sammanfördes i en hög och koncentrerad byggnad. När det gällde sinnessjukhus så höll man fast vid det gamla paviljongsystemet, som man tyckte var mest ändamålsenligt. Av humanitära och medicinska skäl skulle de oroliga, halvoroliga och lugna patienternas förläggas från varandra i skilda byggnadsdelar. Sinnessjukhusen utformades därför som vidsträckta anläggningar med de olika byggnaderna grupperade kring en stor öppen gård. På Umedalens sjukhus fick varje klinisk avdelning, ekonomiutrymme och administration eller ekonomifunktion varsin friliggande byggnad. Sjukhusets byggnader har formen av en barockanläggning i sin symmetri och hierarkiska ordning. Entrén med administrationsbyggnaden och paviljongerna på sidorna påminner om ett 1600-talsslott! Stilen är klassicistisk, med bland annat släta murytor. Fönstren var ursprungligen smårutiga, där placeringen styrdes av rumsinnehållet. Westman var noga med materialen och bestämde att taken skulle täckas av skiffer.
Totalt ingick 22 byggnader i Umedalskomplexet och många förbands av de 3 km långa kulvertarna. Byggnaderna var ordnade efter en bokstav och en siffra. Byggnader med ett M var manliga avdelningar och byggnader med ett K var kvinnliga avdelningar. I historiskt syfte har byggnaderna samma märkning än idag.
Som mest hyste sjukhuset cirka 1 000 patienter.
Hakon Ahlberg, som efterträdde Westman som Medicinalstyrelsen arkitekt (1935–61), ritade de senare tilläggen, till exempel TBC-paviljongerna.
Brandstationen, med bostäder.
Foto: Umeå kommuns bildarkiv.
Vykort av den nybyggda Polis- och brandstationen vid Vasagatan som leder fram till järnvägsstationen. Stationen skyms idag av Bågenhusen.
Brandstation och biograf
Efter de många bränder som staden hade upplevt (ett antal inträffade även efter storbranden 1888) påbörjades omkring 1930 en upprustning av brandförsvaret. År 1937 byggdes en helt ny och modernt utrustad brandstation med lägenheter till brandchefer och övrig fast personal. Strax intill byggdes polisstation i en separat byggnad, sammanlänkad med brandstationen.
Hela komplexet ritades i moderiktig funkisstil av det då nyetablerade stockholmskontoret Wejke & Ödén. Brandstationen flyttade 1980 till nuvarande plats och övertogs av Norrlandsoperan 1984 efter en omfattande om- och tillbyggnad efter ritningar av Olle Qvarnström. Den gamla brandstationen är exteriört huvudsakligen sig lik idag, förutom att den tidigare tidstypiska vita putsfasaden har klätts med bruna plåtmoduler, vilket ändrat karaktären.
Odéonbiografen
På platsen för en av de äldre handelsgårdarna vid Storgatan byggdes vid inledningen av andra världskriget Odéonbiografen. Byggnaden, som ritades av Denis Sundberg, var ett av Umeås mest typiska exempel på funktionalismen med sin kubliknande form och släta gröna putsfasad. Biografen revs under protester från en grupp unga aktivister i slutet av 1980-talet.
HÄR kan du läsa mer om stilen ”funkis”.
.
Odéonbiografen, mitt i bild, fotograferad från Thulehuset.
Foto: C. Norberg/Västerbottens museum
Cityhuset, vykort, samt foto taget i samband med rivning 2011.
Cityhuset och Tempohuset
Cityhuset, eller Thornbergska huset, som det kom att kallas efter en av butikerna, ritades av Denis Sundberg. Fyravåningshuset vid Rådhusesplanaden, med butiker i bottenvåningen och lägenheter i de övre våningarna, stod klart 1938. Fasaderna i ljus slätputs, de stora fönstren som gick om hörn och balkongerna mot Esplanaden, var alla karakteristiska drag för detta funkishus. Materialmässigt hade byggnaden hög klass, med takskiffer och invändiga fönsterbänkar i marmor.
Byggnaden togs upp i Arkitekturguiden utgiven av Umeå kommun 2001 där följande omdöme står att läsa “Byggnaden fick vid en varsam renovering på 90-talet behålla sina entréer och glaspartier i rostfritt stål och elegant böjda glas, mycket tack vare en insiktsfull och intresserad förvaltare. En elegantare butiksfasad får man leta efter!”. Trots dessa fina omdömen revs Thornbergska huset tio år senare (2011).
På östra sidan av Rådhustorget revs det stora trähuset med Hushållsskolans Matsalar och i dess ställe uppfördes 1947 Umeås första varuhus TEMPO – en varuhuskedja grundad av Åhlén & Holm.
Bilden nedan visar Tempohusets fasad mot väster/Rådhuset.
Foto: Umeå kommuns bildarkiv.
Bostäder
Haga-Sandbacka var stadens viktigaste utbyggnadsområde. Stadsarkitekt Kjell Wretling utarbetade stadsplanen 1932. Större delen av området reserverades för gles bostadsbebyggelse med friliggande tvåvåningshus, det byggnadssätt som redan fanns i området och som ansågs passa Umeå bäst. En del var egnahem och andra små flerbostadshus med fyra till sex lägenheter. Även inom Teg och Backen, som tidigare mest haft jordbrukskaraktär, började egnahemsbebyggelse uppföras.
Folkhemmet och allmännyttan
Under 1930-talet rådde kristid och arbetslöshet i stora delar av landet. Den bostadssociala utredningen 1933 talade för ett fördjupat och utvidgat statligt engagemang och politiken på riksplanet samlade sig till en bostadssocial satsning på billiga och bra bostäder åt alla. Åtgärderna skulle uppmuntra ett icke-spekulativt byggande genom stöd till allmännyttiga och kooperativa företag. Staten skulle ge lånekredit medan kommunerna ansvarade för uppbyggnaden av allmännyttan och förmedling av de statliga lånen med förmånlig räntegaranti. Det blev början till det svenska folkhemmet!
Flerbostadshus
Enligt statliga undersökningar var flerfamiljshus enda möjligheten att möta den ökade efterfrågan på bostäder. Med ett mer rationellt byggnadssätt räknade man med att byggnadstakten kunde ökas. En ny stadsplan upprättades 1942, vilken tillät större byggnader.
En våg av stora och medelstora flerbostadshus uppfördes av HSB och Svenska Riksbyggen i hela landet, med lamellhus, gärna placerade i nord-sydlig riktning för att goda ljusförhållanden skulle uppnås. Det var en av funktionalismens viktiga doktriner som på 30-talet hade introducerats i Sverige efter tyska förebilder, mot den täta stenstadens slutna kvarter.
Haga 1955.
Foto: Umeå kommuns bildarkiv.
Gammlia
På Gammlia hade ett friluftsmuseum funnits sedan 1921, men länge saknades en museibyggnad. En arkitekttävling utlystes 1938 och det vinnande förslaget ritades av Bengt Romare, som också ritade Statens Historiska Museum i Stockholm. På grund av kriget försenades arbetena i båda fallen och museibyggnaderna invigdes först 1943.
Föreningen Byggnadskultur i Umeå
© 2026 | Föreningen Byggnadskultur i Umeå